Tänkte berätta för er om den dagen då våran Tuva kom till världen...
Satt hemma hos min mamma på eftermiddagen. Vi hade varit i stan och handlat och fikat hos min kusin under förmiddagen. Satt och läste en tidning och reagerade på att magen kändes annorlunda. Kikade på klockan och bedömde efter ca en timme att jag haft samma känsla ca 4 ggr. Gick hem till mig och tittade på tv. Hittade en sida på nätet där man kunde mäta sammandragningarna. Marcus kom hem vid 17.30 och han åt lite mat, blev rester från gårdagen. Jag hade ingen matlust alls utan satt mest och stirrade på klockan. Sammandragningarna blev mer och mer tilltagande. Ringde till förlossningen vid 19 tiden, och förklarade läget. De sa att jag fick komma in när jag kände att jag inte orkade vara hemma längre. Gick ner i pannrummet och tände i pannan, och fick säkert 2-3 värkar som höll i sig i ca 40 sek där nere. Skrek upp till Marcus att trycka på knappen på hemsidan som mätte värkar och skrek tillbaks när han skulle stoppa. Så höll vi på i i ca 1 ½ timme. Hann i alla fall duscha och packa i ordning väskan. Åkte in till förlossningen vid 20.30. Hade på den 10 min bilresan 4 värkar.
Inne på förlossningen träffade vi världens hemskaste barnmorska ( min mamma hade varnat mig för henne, och otur som jag har så fick jag henne) hon kopplade CTG 20:58 och där fick jag ligga i 1 timme. Värkarna gjorde förbaskat ont, och Marcus ville skojsa till det lite och kommenterade min CTG kurva som en sportkommentator.” Nu går den upp i 27, 28, 29, 30… ojoj, vi väntar med spänning”. Jag bröt ihop i tokskratt och grinade. Så min CTG kurva blev inte så snygg efter det. Som tur var så skulle djävuls barnmorskan sluta för kvällen och vi fick en jätte snäll som också hette Malin. Hon kollade hur mycket jag var öppen, 4 cm! Blev jätte förvånad. Hon sa till oss att gå ut och promenera eller åka till Mc Donalds och äta om vi inte ätit på länge. Så det gjorde vi. Gick dock förbi mamma avdelning (neonatal) och sa hej,” nu är vi inskrivna men ska åka till Mc Donalds”.
Blev pomfrittes, minimorötter och en jordgubbs milkshake för min del. Åkte förbi Marcus jobb och lämnade lite datorprylar han inte ville ha i bilen över natten. Slog en pling till min syster och berättade läget. Var tillbaks på förlossningen vid 23. Då blev det till att ligga med CTG en stund och jag var öppen 5 cm.
Blev bad efter det, så skönt. Men väldigt varmt. Blev lite små yr i huvudet så jag gav upp vid 23.45. Då fick vi komma in på förlossningssalen.
Klarade fortfarande av att andas igenom värkarna, men började få väldigt ont i ryggslutet så barnmorskan satte 4 akupunktur nålar som hjälpte jätte bra!
Runt 01.00 började det göra mera ont och jag provade lustgasen. Funkade perfekt! Men vilken basröst man fick:) Drack lite nyponsoppa för att få energi, för nu började värkarna bli tätare och tätare. Försökte stå upp, men det gjorde för ont.
Fick byta om till de tråkiga sjukhuskläderna för barnmorskan tyckte att det var dags att ta hål på fosterhinnorna. Men inget vatten kom, antagligen så hade vattnet gått utan att jag märkt det.
Värkarna blev mer och mer tilltagande och jag började tappa orken så barnmorskan tyckte att det var dags för EDA. Så 03.15 satte narkosläkaren ryggmärgsbedövningen. Kändes knappt! Bedövningen var underbar. Värkarna var kvar, men inte alls lika starka. Fick även värkstimulerande dropp för att inte värkarna skulle avstanna helt.
Så nu klarade jag av att bara andas igenom värkarna igen. Så lite sömn hann vi få båda två. Sov i ca 1 timme. Ökade på droppet och försökte prova olika ställningar. Stå, ligga på sidan, stå på alla fyra. Vid 06 tiden var jag öppen 8 cm. Hade dock 6 värkar på mindre än 10 minuter så de sänkte droppet lite. Mådde väldigt illa och kände mig yr. Så jag kräktes upp allt jag hade i magen. Suck! Men efter det mådde jag mycket bättre och kunde sova en stund till. Bytte barnmorska, så nu var det Kerstin. Vid 07.30 gick Marcus ner och la i pengar i parkeringsautomaten och barnmorskan tyckte att han kunde passa på att äta frukost samtidigt. Men han kände att han inte ville lämna mig. Och det var tur för värkarna blev bara värre och värre, lustgasen var min räddare. Fick lite panik för värkarna kom nästan för tätt, så jag bröt ihop och började gråta. Inte lätt att gråta och ha värkar samtidigt.
Runt klockan 9 kände jag att jag ville trycka på, och det gjorde jag. Värkarna kom tätt och jag började få till det där härliga lätet av skrik i lustgasmasken. Var tvungen att röra på mig, så jag blev ombedd att ta 3 värkar liggandes på ena sidan och 3 värkar liggandes på andra sidan och hålla på så. Försökte kissa men på grund av ryggmärgsbedövningen så hade jag ingen känsel alls där nere. Så de fick tappa mig med en kateter. Gjorde ont!
Stod på alla fyra och krystade och krystade. Vid 9.50 la jag mig ner igen och krystade på som bara den. Hade handtag i sängen som jag grep tag i och tog i med. Barnmorskan började se huvudet och frågade ifall jag ville känna, men sa nej. Elektroden på huvudet lossnade så undersköterskan fick stå med CTG apparaten och leta efter hjärtljuden. Lite läskigt då de bara försvann helt plötsligt, men det berodde på apparaten inte på bebisen.
Fick bedövning för att förbereda inför ett eventuellt klipp. Marcus stod med en kall handuk och baddade min panna. Sjukt vad man svettas. Och barnmorskan stod med en varm handuk och baddade där nere för att smärtlindra. Huvudet syntes mer och mer, men det kändes helt hopplöst. Jag krystade och tog i mer än vad jag egentligen hade ork till. Tillslut ropade barnmorskan in en annan barnmorska som la sig på min mage. Ca 3 krystvärkar senare sa det slafs och ut kom hon. De torkade av henne och la henne på min mage och på med varma filtar. Marcus klippte navelsträngen. Han var tårögd min älskling. Själv kunde jag inte få fram ett ord för det var helt overkligt. En gynläkare kom in och kollade hur mycket jag spruckit. Och de började diskutera att moderkakan inte ville komma ut. De berättade att den högst fickvara kvar i 30 min efter förlossningen, annars var de tvungna att ta ut den. Men tillslut, med 4 min marginal så tryckte barnmorskan på min mage och jag krystade ut moderkakan. Sen blev jag sydd. Flertal stygn står det. Tuva låg då på min mage, men Marcus fick hålla i henne eftersom jag sög i mig lustgasen.
Provade att amma henne lite. Duschade och sen fick vi frukostbrickan. Så god!!Vid 13.30 tiden vägde och mätte de Tuva. 3575g, 51 cm och 34 cm huvudomfång. Åkte in till BB avdelning 35. Gick en liten rundvisning sen åkte Marcus hem och sov. Tuva och jag sov också en stund. Vid 17 tiden pratade jag i telefon och kikade ner i baljan och såg att hon var alldeles blå. Precis då kom en sköterska in med papper till mig. Tog Tuva och sprang in i barnsalen. Jag blev helt chockad och det tog några minuter innan jag samlade mig och gick efter dom. Hon sög med en slang ner i näsan på henne för att få upp allt fostervatten och slem. Tog tempen som var låg, så det blev till att klä på henne mössa och kofta samt vira in henne i varma filtar. Efter det piggnade hon till och vi sov ett par timmar tillsammans!Ja det var den dagen då våran lilla Tuva kom till världen... tur att man glömmer fort för när de frågade mig dagarna efter så sa jag att jag ALDRIG mer ville föda barn, men nu har jag nog ändrat mig:)
Att ett år har gått är helt obeskrivligt.. att en människa kan förändra ens liv är för mig helt otroligt! Visst, livet som småbarnsförälder är inte en dans på rosor alla dagar. Det finns många stunder jag skrikit och gråit för att jag varit arg och frustrerad. Men oftast har det varit då Tuva skrikit och gråtit utan att man hittat orsaken. Och tyvärr kan jag inte säga att jag är någon "bra" människa klockan 03 på natten... jag behöver min skönhetssömn!
På ett år har vi hunnit uppleva en del..
1 månad gammal firade Tuva storasyster Emmas 3 års dag.. en litet knytte i en lila klänning som jag kommer spara till hennes barnnär hon blir stor. Julen blev turbulent för oss.. Tuvisen fick RS virus och dagarna före jul låg vi inne på NÄL. Men hon återhämtade sig och sen rullade allt på. Hon lärde dig att sitta, rulla runt, började äta mat.. fast potatis va ingen höjdare.. första semestern blev till SÄLEN! Sedan lärde du dig att krypa, och hennes enda 2 tänder som hon fortfarande har kom i maj! Sommaren spenderades en vecka i Varberg och nu sitter vi här.. 1 år gammal.. på måndag börjar dagis, sen rullar ytterligare ett år på!!
MUMSIGA KANEL OCH KARDEMUMMABULLAR
