Fastnade totalt i den här låten... den berör...
Jag tänker på min egna underbara pappa. Vet att jag inte skrivit det här förut.. bara att det va tufft en tid.
Men jag ska försöka sammanfatta..
En tisdag..i april, närmare bestämt den 24:e... fick jag ett samtal av min mamma som drog undan fötterna på mig. Jag va på jobbet, ja första dagen på mitt nya jobb... Bröt ihop där på en bänk alldeles för mig själv. Tror inte någon märkte.
Hela familjen samlades hos mamma och pappa och pappa berättade att han varit hos doktorn efter en tids sjukdom och fått beskedet att han hade en tumör i lungan.
Så fruktansvärt orättvist. Min pappa som är en sån hurtbulle och aldrig rökt i hela sitt liv... Jag vet att jag mådde fruktansvärt dåligt dom veckorna. Försökte hålla modet uppe och visa en positiv och stöttande sida mot pappa, men det va svårt då jag såg hur dåligt han mådde både psykiskt och psykiskt.. Ja han blev snabbt sämre.. och vi var förtvivlade. Vart va det påväg?
Han fick vänta veckor på röntgen, provtagning och biopsi. Och ännu längre.. ja inte förrän midsommarveckan fick han ett svar... tumören... ja det va ingen tumör!! Utan ett hål i lungan som på något sätt blivit pga att han hade haft en infektion i kroppen! En bakterie som ätit ett hål... Hålet blev efter en tid mindre och mindre och pappa blev piggare och friskare. Och idag syns eller märks inte ett spår av att han va så sjuk i våras!
Jag är så glad... för jag vet att jag tänkte varför ska jag också behöva gå igenom det 2 av mina närmare vänner gått igenom på bara några år. Varför ska någon av mina föräldrar behöva drabbas av den jävla skitcancern.
Och idag kan vi.. jag och mina syskon vara så glada över att få ha en sådan go och fin pappa att fira på fars dag i söndags. Älskar dig pappa, säger det allt för sällan men ska bli bättre på det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar